Från Frontface av Peter Ortvik, på länken finns mer text och fler bilder.
Denna artikel är baserad på 18 månaders egen undersökning på plats i Stockholms gatuliv. Inga åsikter eller personliga färgningar ingår i rapporten, endast logisk konsekvensanalys, byggd på observationer och uträknade resultat av denna forskning. Arbetet är inte inriktat på att särskilja individer, grupper eller ursprung hos de dokumenterade tiggarna utan skall ses som att den benämnda gruppen ”gatutiggarna”, här enbart behandlas som en homogen grupp endast existerande på grund av var och hur de utför dessa handlingar, inte vilka de är.
Undersökningen är genomförd under tidsperioden 1 mars 2013- 1 september 2014 i området som begränsas av gatorna S:t Eriksgatan (Väster gräns), Odengatan (Norr), Birger Jarlsgatan (Öster) samt sträckan Nybroplan-Stadshuset-Norr Mälarstrand fram till Rålambshovsparkens västra gräns (Söder gräns).
Hela arbetet är utfört av mig, Peter Ortvik, dock med hjälp av olika assistenter, framför allt vid de tillfällen fotodokumentationer utförts. Allt nedlagt arbete är 100% ideellt, inga sponsorer eller andra intäkter har mottagits inom arbetet för detta projekt.
Anledning till undersökningens genomförande:
Jag har under de senaste 20 åren gjort det till något av en specialitet, att fundera på hur olika samhällsfunktioner kommer att påverka oss under längre tidsperspektiv efter att de inträtt men oftast långt före det att de ansvariga inom respektive område förstått och reagerat på vilka konsekvenser företeelserna med största sannolikhet kommer att skapa för alla inblandade.
Redan i det första numret av Frontface Magazine, 26 februari 2005, skrev jag ett inlägg om konsekvenserna av att man redan på 1970-talet avskaffade det officiella Tjänstemannaansvaret och vad följderna kunde beräknas bli de då kommande tio åren. Allt jag skrev, har visat sig stämma in till 100% men ännu har ingen vågat ta ansvar och åtminstone föreslagit att återinföra en modern version av tjänstemannaansvar, som skulle medföra att beslutsfattare inte längre skulle kunna gömma sig bakom institutionella fasader, utan tvingas ta personligt ansvar för alla sina beslut, även för direkt felaktiga beslut. Du kan läsa mer om detta HÄR.
Därför ville jag se om mina antaganden även inom detta aktuella ämne kunde förankras genom att undersöka och analysera de ingående delarna.
Tiggandets logistik.
Vid ett antal (fler än tio, färre än tjugo) tillfällen, har jag under ”power-walks” genom Rålambshovsparken på Kungsholmen i Stockholm, samt även vid bilparkeringen nära Seven-Eleven och Posten Klarabergsviadukten, med egna ögon sett och följt upp hur ”pick-up bilar släppt av mellan fem och åtta personer ur varje bil, vilka sedan lätt kunnat följas och synbart knytas till återkommande platser dels runt Fridhemsplan, dels runt citykärnan, där de sedan tillbringat 8-12 timmar per dag med att tigga pengar av förbipasserande.
Under kvällarna har de sedan åter samlats vid samma platser och körts iväg i samma fordon.
Det går ej att fastställa sambandet mellan tiggare och lämnande/hämtande personer.
