Från Eva-Maries Facebook
Nej dom blev inte glada och det kan jag lugnt tillstå. På min morgonpromenad genom Malmös stadsdelar och kvarter fotograferade jag lite av varje att ha till min pågående dokumentation av min hemstad och födelsestad i förvandling.
Min stad är inne i en tidsperiod av förtätning, det byggs nya hus för att möta det behov som staden hade igår, och har idag och kommer att få imorgon. I Malmö likt i många andra städer hinner man aldrig i fatt, vi vet inte hur många invånare som bor i staden från den ena dagen till den andra och hur många som kommer över bron idag är det ingen som vet något om.
Våra högsta tjänstemän i staden har tillsammans med de fem ordföranden i stadsområdena varit på informationsmöte med planeringsdirektören och där fick dom reda på att vi såklart står inför ett av flera problem, jag menar utmaning ”…….Demografisk utmaning – intäktsökningen finansierar inte den demografiska utvecklingen…..”
Det är många som ska ha sin beskärda del av ”kakan” och om man inte anser sig få tillräckligt i sitt eget land eller i andra europeiska länder då styr man kosan i grupp till vårt land. Jag fick forcera mig fram genom sådant som inte finns, på trottoaren vid Amiralsgatan nästgårds till Nobeltorgets Folkets-hus stod de som väntade på ”sina egna” platser i vår stad.
Vi minns väl alla vilket hysteriskt medialt vrål det blev vid EP-valrörelsen i våras, den samlade mediekåren gjorde gemensam sak med de politiska partier som valt att blunda. Som i ett trollslag försvann det organiserade tiggeriet för att ETT parti sa att det fanns. Sverigedemokraterna var och är det enda parti som vill göra något åt det rumänska tiggeriet på våra gator.
Som jag sa inledningsvis, denna samling människor blev inte glada när jag gjorde det jag satt mig för att utföra, de blev inte glada när jag dokumenterade min stad i förvandling. De skrek, spottade, fräste och visade rumpan för mig. Att visa rumpan för en svensk kvinna på Malmös trottoarer muntrade upp rumänerna riktigt mycket. Man visade sitt förakt för mig, det föraktet kändes även vara riktat åt mitt land.
Jag fortsatte min promenad längre upp i staden och på min hemväg en knapp timme senare var eu-migranterna kanske inte prydligt men de var utplacerade på inmutade Malmö-trottoarer.
Idag såg jag något som enligt en del inte finns, idag fångade jag på bild en företeelse som inte finns och som delar de malmöitiska invånarna i två läger. Vi som vill förbjuda för att det dels är förödmjukande att tigga och inte värdigt ett land och såklart för att rumänska medborgare är Rumäniens sak. Och så har vi den andra sidan i denna nutida fråga, vi har de ”goda” som då och då känner sig extra snälla när man lagt en krona i en pappmugg.
Eva-Marie Olsson
Malmö
