Det var en underlig historia som berättades i radion i onsdags. Raad har bott i Sverige i åtta år. Han flydde till Sverige från Irak men har upprepade gånger fått avslag och ska nu utvisas.
Det uppseendeväckande är inte att han har bott i Sverige i åtta år. Det är det många som har gjort. Möjligheten att överklaga och lämna in nya uppgifter under asylprocessen gör att människor kan stanna i Sverige mycket länge innan alla möjligheter är uttömda och de faktiskt avvisas.
Inte heller det faktum att Raad kommer från Irak är nödvändigtvis skäl nog att ifrågasätta Migrationsverkets beslut.
Han talar utmärkt svenska, med tydlig norrländsk dialekt. Han har en svensk flickvän sedan fem år. Raad skulle kunna gifta sig med henne och på så sätt få uppehållstillstånd – hon har erbjudit sig – men Raad vill gifta sig av kärlek och när det känns rätt, inte som ett sätt att få uppehållstillstånd.
Varken Raads språkkunskaper, hans svenska flickvän eller hans sympatiska principfasthet är heller skäl nog för svenska myndigheter att ge honom uppehållstillstånd. Att en person verkar trevlig är inget asylskäl. Och den som väljer att överklaga ett avslag i all oändlighet hinner givetvis rota sig och lära sig språket. Det är heller inget asylskäl.
Det som väcker frågor är detta: Trots tidigare avslag gick Raad inte under jorden. Samtidigt som han drev sitt ärende vidare startade han i stället ett företag och driver i dag en välanlitad bilverkstad. Enligt egen utsago har han så gott om kunder att han arbetar dygnet runt.
Det underliga är att myndigheterna i Sverige nu tycks vilja göra sig av med en framgångsrik företagare och ärlig skattebetalare.
2008 infördes möjligheten till ”spårbyte”. Den som får avslag på sin asylansökan men har haft anställning i fyra månader och är garanterad fortsatt jobb i åtminstone ett år framöver kan ansöka om arbetstillstånd. Man ska dessutom ha varit ärlig och samarbetsvillig kring sin identitet under asylprocessen samt ha ett giltigt pass. Raad har försökt byta spår, men hans irakiska pass gick ut 2011 och därför uppfyller han inte kriterierna.
Varför är ett giltigt pass så viktigt – det råder ju inga oklarheter om Raads identitet? Justitieminister Morgan Johansson låter meddela att regeringen inte ämnar förändra dessa regler. Revidering riskerar tydligen att ”urholka asylprocessen”. Oklart hur, eller på vilket sätt det skulle vara dåligt.
För närvarande pågår en debatt om invandringens kostnader och dess långsiktiga samhällsekonomiska vinster. Vad gäller en sådan som Raad är det inte så mycket att diskutera. Han är en vinstaffär här och nu. Reglerna för spårbyte behöver ses över.
SUSANNA BIRGERSSON TARRAS-WAHLBERG
-Pettersson undrar också? Är Raad självförsörjande, betalar skatt och ärlig utan ett brottsligt bagage med sig så självklart ska han få stanna. Sverige behöver verkligen byta spår på Migrationspolitiken.
Några som verkar ha bytt spår är Göteborgs-Posten som verkar ha gått från PK till att verka som journalister igen. Läs Har polisen somnat?
Dessutom har GP bjudit in åtta skribenter och debattörer som kommer att förgylla söndagsläsningen under kommande sommarhelger. Dessa är följande:
Per Brinkemo, författare och journalist, 28 juni
Lars Sandman, etikprofessor vid högskolan i Borås, 5 juli
Johan Westerholm, debattör och redaktör för Ledarsidorna.se (S-märkt), 12 juli
Katarina Tracz, chef för tankesmedjan Frivärld, 19 juli
Nalin Pekgul, sjuksköterska och före detta riksdagsledamot Socialdemokraterna, 26 juli
Marika Formgren, kolumnist, 2 augusti
Markus Birro, poet och debattör, 9 augusti
Joakim Lundblad, doktorand i ekonomisk geografi, 16 augusti
En del av de namnen måste få PK-etablissemanget på Söder att rysa av obehag och det är en rejäl känga åt Sveriges Radios fisljumma sommarpratare i P 1, ja åt alla som hyllar DÖmokratin…
Alice Teodorescu – hur mycket mer invandring tål Sverige Alice är politisk redaktör på GP.
