Leif GW Persson har idag en krönika i Ex pressen där han skriver om vår gamle socialdemokratiske statsminister Ingvar Carlsson och att han och sådana som han är en garanti för en demokrati värd namnet. En socialdemokrat av den gamla som levt – valt att leva – samma liv som de som röstade på honom. Han nämner några andra namn också och även att borgerliga politiker, att de hade det gemensamt att de var hyggliga, hederliga och hårt arbetande människor som levde sina liv i enlighet med det budskap de erbjöd sina väljare och utan att snegla på personliga förmåner.
Idag är det tyvärr andra tider.
-Pettersson minns Ingvar Carlsson för att han förde Sverigedemokratisk politik. 1989 införde regeringen Carlsson 1 (S) ett totalstopp mot invandring. I det s.k. Luciabeslutet konstaterades att Sverige var ”FULLT” Redan då tillhörde en numera inte helt okänd socialdemokrat som heter Mona Sahlin partiets toppskikt och var tänkt att bli Carlsson efterträdare om inte en chokladbit kommit i vägen. Nåväl, totalstoppet mot invandring hävdes 1991 av en borgerlig regering.
1995 skrev den dåvarande socialdemokratiska regeringen Carlsson 3 så här ”de senaste årens invandring har i betydande grad åter blivit en invandring från Europa. Dessa invandrare har ett humankapital och ett etniskt kapital som ligger närmare svensk arbetsmarknad än den utomeuropeiska invandringen…
Leif GW borde fundera på varför Sverigedemokrater kallas rasister för något som socialdemokraterna redan gjort…
Dagligen matas vi med klyschor om hur bra mångkulturen är och att vi inte har något riktigt svenskt kulturarv. Allt kommer utifrån.
Gemensamma högtider, traditioner och kollektiva seder är skräp, mångkultur är bra.
Den västeuropeiska demokratin kommer från de gamla grekerna, romarna och de kristna värderingarna. Det gör oss unika och den kulturen som byggts upp under hundratals år kan inte utan vidare kastas på soptippen och ersättas av något helt annat som vi inte ens vet vad det blir av.
Målet med mångkulturen verkar vara att förstöra vårt samhälle.
Det har trots allt funnits klarsynta politiker och debattörer även i Sverige. I samband med raskravallerna i USA sade Tage Erlander i riksdagen 1965 ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden. ”
Herbert Tingsten (som inte var socialdemokrat) ”Skälet till vår stabila demokrati är att det inte finns några språkliga, religiösa eller etniska skiljelinjer i Sverige.”
Palme ville på 1970-talet inte ta emot 1 200 kvotflyktingar från Vietnam med motiveringen att ”deras kultur skiljer sig så avsevärt från vår att det skulle få oanade följder.”
Sverker Åström ”Sverige borde akta sig för att ta emot flyktingar från kulturer med så väsensfrämmande seder och bruk att de skulle få svårt att anpassa sig i ett nordeuropeiskt land.”
När DN bad honom förklara sig sade han att han ”visserligen inte ville nedvärdera en kultur men att en sådan människa skulle känna sig mindre hemma i Vetlanda eller Gällivare”
Harry Schein ”Drömmen om det mångkulturella samhället:” att ”ett tag trodde många att denna dröm förverkligats i USA. Det kan möjligen bero på att landets ursprungsbefolkning utrotats av invandrarna från Europa.”
Ingvar Carlsson stängde 1989 gränsen ”Sverige var fullt”
Regeringen Carlsson sade 1995 ”de senaste årens invandring har i betydande grad åter blivit en invandring från Europa. Dessa invandrare har ett humankapital och ett etniskt kapital som ligger närmare svensk arbetsmarknad…”
Göran Persson 2003 ”Fri rörlighet för arbetskraft vill vi ha, men inte social turism. Där får vi inte vara naiva…”
Nu är det statsminister Stefan Löfvens tur men han verkar lägga sig platt för Miljöpartiets utopier…
Ärligt talat var nog Socialdemokraterna klokare förr för det är nog inte klokt att flytta Mellanösterns tusenåriga konflikter hit eller anser dagens etablissemang att gårdagens sossar var rasister och främlingsfientliga, kanske rent av Sverigedemokrater…
