”Om det fortsätter så här då kommer Sverige att bli ett fattigt land” så sa en äldre man till mig för några dagar sedan, han var 80 plus och han ville dela med sig av sina funderingar, åsikter och farhågor. Han hade inte varit arbetslös en enda timme sedan tonåren och nu såg han med sorgsna ögon på alla de unga som inte kommer i arbete och egenförsörjning. Att dra sitt strå till stacken, en hederssak.
Denna man förstod det de flesta politiker inte vill eller hemska tanke, inte kan förstå. Man kan inte hjälpa så väldigt många människor från världens alla hörn som vi gör nu så att man fördärvar sin egen ekonomi, OCH äventyrar flera generationers framtidstro, OCH äventyrar tryggheten. ”Om vi fortsätter så då kommer det att bli farligt, vi kommer att få krig…. (obs hans ord för sådant kan inte jag säga för då blir det repressalier)
IKEA-morden upprörde honom väldigt mycket, och alla skjutningar, handgranatbombningarna, våldtäkter, oprovocerade misshandlar och så var han väldigt negativ mot det utländska tiggeriet i vår stad, han gav aldrig en endaste krona. ”Nej varför skulle jag ge dig en peng, du har en mycket finare mobil än vad jag har” det hade han sagt till en av tiggarna i staden som sträckt fram sin mugg mot honom.
Och på tal om pengar så berättade han för mig om den gången som en vän till honom haft en himla tur…………han hade haft tur i oturen då han inte blivit misshandlad när han rånades. Rånarna hade lag ner gubben på marken och tagit pengar och telefon, så var det klart. Jag hörde att detta med vännen upprörde honom å det grövsta, hans vän hade blivit förnedrad, och det i sitt eget bostadsområde Rosengård där han bott länge.
Jag fick så mycket till mig på en kort stund, det smärtade mig och jag blev väldigt ledsen att höra att en så gammal man har varit tvingad att lära sig att vara gatsmart. Stig gick aldrig genom torget i sitt bostadsområde på seneftermiddagar/kvällar då där oftast är många unga grabbar mellan 15-30 år av den lite vildare sorten.
Vid statyn på torget finns fortfarande blommor och ljus kvar efter killen som knivdödades i vintras, sådant sätter sina spår och Stig väljer att gå ner i källaren och gå där under huset för att komma upp vid nästa gavel och då är han bakom järnstaketet. Järnstaket blir mer och mer vanliga för att hålla ute de som man inte vill ha in, vi sluter oss och misstänksamheten breder ut sig.
Stig heter egentligen något annat, men denna berättelse kan likaväl vara berättad av en Bengt, Arne, Lennart, Kent, Tore, Kurt, Ingrid, Birgit, Gunilla, Astrid, Eva.
Vid pennan Eva-Marie Olsson, Malmö
