Minns ni Erik Ullenhags försök att avliva 13 myter om invandring? Sidan som lades upp på regeringens webbplats möttes av kritik direkt och inte bara från människor som inte ser på svensk migrationspolitik med samma blå ögon, utan också från media och statsvetare. Ullenhag har på senare tid tvingats erkänna att allt kanske inte var så bra.
Nu är det allas vår allvetare Henrik Arnstad som gör ett försök, dock bara på fem punkter.
Det vi först ska fastslå är att Arnstad har ett personligt hat till SD, om någon nu missat det. Hans artikel i GP får därför ses som ytterligare ett försök att stigmatisera Sverigedemokraterna och dess sympatisörer, mer än att beskriva en verklighet allt fler i vårt land upplever. Arnstad vilar sin mytsida på sin egen forskning och på ett fåtal forskarrapporter från utländska institutioner. I Sverige vet vi att Arnstads rapporter krossats av Tino Sanandaji vid ett flertal tillfällen och därför förundras vi över att denne Arnstad ständigt dyker upp som gubben i lådan i diverse tv-soffor och expertpaneler, men aldrig Sanandaji. Sanadaji har ju dessutom utländskt påbrå, så hans medverkan borde väl vara intressant för de flesta?
Jag är ingen överbetald forskare med hela det präktiga etablissemanget bakom mig, men jag ska försöka mig på en egen och amatörmässig analys av hans fem myter och tänker inte på några vis hävda att det jag skriver har stöd bland folk med bättre insyn i vad som är rätt och vad som är fel.
Först vill jag tillägga att Arnstad har rätt i sak. Sverige har haft en invandring i hundratals år, ska ha det även kommande hundra år, men inte under de former det sker idag. Sverige har också tagit emot flyktingar (riktiga flyktingar) och ska också så göra, men inte med de volymer och slapphänta hantering som sker idag. Så har jag det sagt.
- Om Sverige tar emot ännu fler flyktingar från tredje världen, kommer stödet för SD att minska: Självklart är det så, för ju fler somalier, afghaner, eritreaner och andra från lågutvecklade länder Sverige tar emot, ju färre blir målgruppen som SD:s politik vänder sig mot. Ska tilläggas att majoriteten av de nyanlända från tredje världen är socialister, då det innebär också att de borgerliga partiernas får en allt mindre målgrupp att rikta sin politik till. Helt i Arnstads smak m.a.o. Skulle stödet för SD minska? Nej, precis tvärtom och förmodligen skulle ännu fler från de borgerliga partierna ta klivet över och detta i sällskap av allt fler ur LO-kollektivet som redan idag ser sig förfördelade. Arnstad berättar inte om denna tillförsel av lågutbildade människor skulle ske på lång eller kort sikt. Skulle det ske på kort sikt, skulle Sverige stå inför en välfärdskatastrof vi inte sett maken till i modern tid. Skulle det ske på lång sikt, skulle fler få tid att tänka över den framtid som väntar Sverige och då skulle SD:s väljarstöd nå sådana proportioner att dagens två stora, S&M, skulle se sig akterseglade med marginal.
- SD:s väljare är intoleranta och främlingsfientliga: I valet 2014 röstade 801 178 svenska medborgare på Sverigedemokraterna. Enligt dagens opinionsmätningar är de mellan 1 300 000 och 1 500 000 och jag tror varken att Arnstad eller riktiga forskare har talat med eller träffat särskilt många av dessa. Här pekar Arnstad ändå ut manlig arbetarklass som särskilt rasistisk och att många från andra grupper röstar på SD som en protest. Vad Arnstad inte nämner är att SD just nu växer i alla samhällsklasser, även bland företagare, tjänstemän och inte att förglömma invandrare. Varför man proteströstar och mot vad, får vi inte veta av honom.
- Invandrare har generellt anpassat sig i det svenska samhället och några importerade konflikter ser vi inte till: Här nämner Arnstad det svenska flyktingmottagandet under Andra världskriget, då Sverige tog emot tusentals flyktingar från våra grannländer. Helt rätt, mina morföräldrar var värdar till två unga pojkar från Finland. Antti och Leo som de hette, återvände till Finland när kriget var slut, precis som majoriteten av de flyktingar som kom till Sverige gjorde. Idag får man permanenta uppehållstillstånd som mer eller mindre omöjliggör att människor återvänder hem för att bygga upp sina sargade länder. Det stämmer också att Sverige tog emot många människor från Östeuropa när kommunistdiktaturen Sovjetunionen invaderade området. Jag är bekant med flera som själva kom eller vars föräldrar kom under 50 och 60-talen och jag har hört deras berättelser. Det var inte tal om sfi-kurser, generösa bidrag och ett mottagande med guldsits. Trots detta fungerade dåtidens integration betydligt bättre än dagens och jag kan avslöja en sak för er. Många av dessa personer som har sitt ursprung i länder som Polen, Ungern och Tjeckoslovakien är minst sagt förbannade på det de ser idag. Hur många av dagens nyanlända från tredje världen har anpassat sig i det svenska samhället och hur många vill? Segregationen är idag mer påtaglig än någonsin och många grupper har heller inget intresse av att integrera sig i det moderna västerländska tänkandet och att det finns importerade konflikter har väl de flesta lagt märke till? Räcker det inte med Uppdrag Gransknings två program om antisemitism och islamofobi för att inse det, eller varför inte nämna alla släktfejder som lett till bråk och t.o.m. dödlig utgång.
- Sverige är bäst i Europa på integration: Arnstad hänvisar här till en studie som Migrant Integration Policy Index gjorde i somras och som visar att Sverige är överlägset bäst i Europa på integration. Samtidigt kunde vi 2012 läsa i svenska medier att Sverige är näst sämst på integration i Europa enligt en studie framtagen av Stockholms universitet och Institutet för framtidsstudier. Så sent som förra året bekräftades detta av flera organisationer som påvisade att Sverige var sämst på integration i OECD. Sedan finns ju också en verklighet utanför forskarnas värld. Hur integrerade är nyanlända från tredje världen, jämfört med nyanlända från modernare länder och hur integrerade vill nyanlända frän tredje världen egentligen bli? Låter vi nu Arnstads linje gäller, bör följande fråga ställas: Är integrationen nu så lyckad, behövs det då satsas nya miljarder och varför står 7-klövern i tv och pratar om att vi inte lyckats med integrationen?
- Sverige är ett mindre rasistiskt land än exempelvis våra grannländer: Detta bygger Arnstad bl.a. på sin egen forskning och så börjar han röra ihop det med Hitler och europeisk fascism, allt enligt traditionell Arnstad-ism. I Sverige har vi den anti-rasistiska rörelsen som står upp mot rasismen, menar Arnstad och tillägger att övriga Europa inte har något liknande. Vad Arnstad menar är förstå vänsterorienterade intresseorganisationer som hetsar, medier som hänger ut och politiker som drabbas av hot och våld. Arnstad hänvisar också till en rapport som i somras sa att Sverige sticker ut och att så många som 66% är positiva till utomeuropeisk invandring. Ja, ärligt talat har jag inte stött på någon som är negativt inställd till invandrare från Thailand, Kina eller Japan. Däremot har jag stött på oerhört många som är mer negativt inställda till nyanlända från vissa andra länder. Idag kunde vi dessutom läsa att endast 17% av Sveriges befolkning vill att vi tar emot fler flyktingar och att 65% tycker det är nog som det är, eller vill ta emot färre. Dock tror jag inte dessa 65 procenten är rasister för det och jag tror heller inte att de 34% som vill se ett minskat flyktingmottagande är särskilt främlingsfientliga.
Henrik Arnstad lär nog även i fortsättning propagera för sina egna intressen och han lär garanterat dyka upp i diverse morgonsoffor och expertpaneler för att debattera om och inte med Sverigedemokraterna. Apropå denne Tino Sanadaji som aldrig tillåts sitta i morgonsoffor och ingå i expertpaneler. Läs det här så förstår ni varför
