INVANDRING. År efter år har politiker, journalister och andra makthavare utsatt det svenska folket för ett enormt svek där alla hjälps åt att upprätthålla lögnen om massinvandringen av ensamkommande ”barn”. Sveriges Radio har i högsta grad tillhört denna skara av lögnare men kanske syns ett uppvaknade i det vänstervridna propagandaorganet nu.
I programmet Studio Ett i går diskuterades så kallade “ensamkommande flyktingbarn” med människor som arbetar med dem. Det första man hör är att de inte kallas ”barn” utan ungdomar och att det är svårt för att generalisera för det förekommer allt från barn till 40-åriga skäggebarn men de flesta är mitt i mellan.
Här nedan kan du läsa några delar av ”De desillusionerade humanisterna” i serien Föregångslandet i P1.
”Jag förstår att man inom politiken och även inom media måste förenkla… men man kan ju inte förenkla till VANSINNETS gräns. När vi diskuterar i Sverige så fast vi diskuterar stora, globala, komplicerade frågor – som flyktingfrågan – så diskuterar vi det utifrån ett mycket litet lokalt svenskt perspektiv, där vårt perspektiv alltid, alltid är SD”
”Det är liksom självklart som det är att barn inte står bland fallande bomber och tänker: ”let’s go Sweden”. Det är klart att det faller på sin egen orimlighet. Det är ju inte så det är. Och att överhuvudtaget pumpa ut den bilden är ju…. ABSURT”
Tycker du att man gör det? – ”Ja lite grann, när man säger: ”dom flyr för sina liv”…jag menar herregud, tror man att… dom har inte bett om att komma hit och jag tycker att det är en rätt viktig punkt när man tänker på hur dom agerar. Det är inte så att: ”Jippie, me go Sweden”. Det är inte så. Det andra är att man både kommenderas och lockas då.
Det kanske är på sin plats att reflektera lite över vem Eva är och vad hon säger. Det här handlar alltså om en person som jobbar hela dagarna med att – för en ganska skral lön – hjälpa flyktingar, som är övertygad om att en generös flyktingpolitik gör Sverige till ett bättre land, och som brukar rösta vänster – i det senaste valet blev det Socialdemokraterna. Och det hon säger är alltså att många av ungdomarna hon möter oftast inte har bett om att få komma hit, att dom blir kommenderade och lockade till Sverige.
Men trots att hon tror att de flesta som möter dom ensamkommande i sina jobb delar den här bilden så vågar hon inte prata öppet. Hon är noga med att vi ska skydda hennes anonymitet. Det ni hör är inläst av en skådespelare.
Du ska få höra mer av Evas berättelse senare i programmet. Men innan dess ska vi titta lite närmare på hur det svenska mottagandet av ensamkommande flyktingungdomar ser ut jämfört med resten av Europa.
Av dom omkring 24000 ensamkommande som kom till EU förra året sökte drygt 7000 asyl i Sverige. Alltså – ett land som utgör en femtiondel av EU:s befolkning tar emot nästan en tredjedel av de ensamkommande. Sverige ensamt tog emot fler ensamkommande än vad stora EU-länder som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Polen gjorde tillsammans. Och för att sätta frågan i ytterligare perspektiv: 2015 väntas långt över 30.000 ensamkommande söka asyl i Sverige – alltså långt fler än som sökte asyl i hela EU förra året.
Sverige har toppat statistiken i flera år. Och exakt varför kan ingen ge något heltäckande svar på. Regeringen tillsatte nyligen en utredning för att ta reda på mer om varför så många ensamkommande söker sig till just Sverige. Tryggheten och Sveriges goda rykte framhålls ofta som viktiga förklaringar. Men också faktorer som generösa ekonomiska villkor, de goda chanserna att få asyl och att Sverige inte gör medicinska åldersbedömningar av ensamkommande.
Eva, hon som jobbar med ensamkommande flyktingbarn och som i början av programmet berättade om sin frustration inför hur de här ungdomarna beskrivs av politiker och journalister. Och enligt henne – som alltså har träffat ett stort antal ensamkommande, fått deras förtroende och fått höra deras historier – så är det mycket sällan de själva som har fattat beslutet att åka till Sverige.
–”Man kommer från kollektiva samhällen, familjebaserade samhällen, där beslut inte tas, inte ens av 18-20-åringar, det tas inte av ungdomarna i familjen utan besluten tas av familjen. Så du har liksom inte så mycket att säga till om du ska åka eller inte åka”
Ja det vanliga, enligt Eva, är alltså att det är FAMILJEN som bestämmer att ungdomen ska åka till Sverige. Och de flesta av dom – långt ifrån alla betonar hon – men dom flesta hon har mött har enligt Eva en svår uppgift med sig.
– ”Väldigt många av dom, en majoritet av dem är i en process att få över sin familj. Och det innebär att du har den tid du har på dig tills du fyller 18”
Vad händer sedan? – ”Sen får du inte det. Då är du inte barn längre och då kan du alltså inte hänvisa till de här olika konventionerna som handlar om rätten för dig som barn att få ha din familj. Och då är det upp till den här ungen, ungdomen som är 15, 16 år som är ny i Sverige som har varit med om en fruktansvärd resa, ofta suttit i Libyen, kommer så småningom till Sverige. Då kommer nästa race, för då gäller det att hinna få igenom den här anhöriginvandringen innan du fylller 18!”
Det är ett väldigt tryck på de här unga människorna? Extremt! De bär en extrem börda! Men att många försöker få hit sina anhöriga hit sina anhöriga är inte samma sak som att alla lyckas.
…”det som kom upp kunde vara grejer om pengar. Det kunde handla om allt från om man fick specialgymkort, alltså ett dyrare gymkort, om man fick körkort och iPhone, alltså sista modellen då förstås. Varje familj har strikta regler för vad man ska bidra med och det är ofta saker som är självklart att man gör, men det är liksom…. det var på något sätt som en sorts budgivning, vilket vi aldrig hängde med på för vi blev alltid tveksamma. Ju mer man sa så till oss så sa vi: ”Vi gör det som man ska göra”
Och vad är det? – ”Det är vanligt gymkort, busskort för dagtid och kväll, kläder, restaurangbesök, nöjen, och så mat och husrum och resor om familjen åker på semester. Fickpengar får de via CSN om de fyllt 16, det är 1950 kronor, alltså ungefär dubbelt så mycket som den vanliga utbetalningen på 1.050. Det får de för att de har sina biologiska föräldrar i ett annat land. Under 16 år betalar familjen motsvarande barnbidraget och ger till ungdomen.
Det ska dom ha? – ”Ja ja! Och det tycker jag är helt okej. Det får våra barn också. Så det tycker jag inte är tveksamt alls men när man börjar deala med…”iPhone” och: ”Vilken iPhone? Har jag en egen dator hos er? Är det en lap?” Då känner man att det handlar mer om materiella saker”
– ”De har ju fått reda på till exempel att vad du ska säga i Sverige är ”rättigheter, rättigheter, ge mig ge mig”. Så att dom har ofta en sån attityd när dom kommer”
Det kan framstå som ganska provocerande då? – ”Ja extremt provocerande för oss. För att de har ju fått reda på att…. Nu överdriver jag och det gäller inte alla och vi pratar om olika länder och jag tvingas att grovt generalisera, men ungdomarna får veta att de har en massa rättigheter, de ska få en data, dom ska få det, dom ska få det. Det är ju sånt de har blivit lovade”
Av smugglarna? – ”Ja. Och en del i den här processen när de här ungdomarna – som faktiskt många gånger inte vill åka – nu pratar jag om Afghanistan, eftersom jag har hört det från så många – de vill inte. De hade ett bättre liv där de bodde. Det var bättre där för dem”
”För den här jävla vansinnesresan och det är payback time liksom.
Och då är det Sverige som ska leverera…”
Det Eva berättar för oss in på smugglarnas roll – där det svenska systemet med sina goda avsikter, enligt Eva, har skapat en mångmiljonmarknad för kriminella smugglarnätverk.
Smugglarnas syfte är att tjäna pengar, och därför målar dom upp en bild av Sverige som delvis stämmer, men som delvis är överdriven. Detta för att motivera ungdomarna – som alltså många gånger inte är så sugna på att åka till Sverige. Resultatet, menar Eva, är att tusentals ungdomar skickas ut på livsfarliga resor där de är i händerna på skrupelfria flyktingsmugglare.
Men Lotta Nordfeldt som haft sammanlagt sju ensamkommande ungdomar boende hemma hos sig och maken – hon kan ändå tänka sig att berätta om sina erfarenheter. När hon tog emot sitt första ensamkommande barn var hon engagerad i Centerpartiet. Idag har hon bytt parti – till Sverigedemokraterna. Kanske spelar det en viss roll för att just hon är beredd att prata. Vi slår oss ner i varsitt hörn av en soffa täckt med tjocka fårskinn i den mycket rymliga Södermalmslägenheten.
– Jag tror det har sin grund i att jag har varit ensambarn och jag har väl alltid önskat mig syskon och känt empati. Jag vet att jag bestämde mig i mitt hjärta att den dagen jag har en egen familj så vill jag jättegärna ta hand om andras barn.
Lotta Nordfeldt är välsminkad och välklädd med svart klänning och svarta pumps. Lägenheten är praktfull och rymlig med högt i tak och fullt med gamla möbler. Hon är sedan senaste valet alltså landstingspolitiker för Sverigedemokraterna och det går inte att bortse från att den historia hon berättar rimmar ganska väl med det hennes parti brukar säga om ensamkommande ungdomar. Samtidigt – hon har öppnat sitt hem för sju olika ensamkommande flyktingar och det hon säger stämmer väl överens med vad andra familjehem och andra uppgiftslämnare har berättat.
– Ja det tog ganska lång tid att vänja sig vid att ha en annan människa boende hemma hos sig. Att det är någon som man inte känner som bor hemma hos en, såna här små saker som att kliva ut ur duschen och behöva tänka sig för att man har stängt badrocken ordentligt. Och att ta hänsyn och samtidigt också förmedla att den här personen behöver ta en viss hänsyn till oss. Det tänkte vi mycket på – det var svårt för oss men det var nog mycket svårare – det var ju en tjej som kom till oss – säkert mycket svårare för henne.
Hur gammal var hon när hon kom? Fjorton och ett halvt.
Och hur gammal var hon när ni vinkade av henne? – Ja det är ju det som är lite märkligt för den här åldern stämde inte riktigt så att … hon var hos oss ett år men hon var betydligt mycket äldre visade det sig. Och det berättade hon också.
Och hur kom det fram att hon inte var fjorton och ett halvt? – Ja vi började märka olika saker: Att hon till exempel betedde sig mycket vuxnare, hade intressen som en mycket äldre tjej, allt ifrån böcker som hon läste till att hon umgicks med äldre personer. Först tänkte väl jag att hon var brådmogen men sen var det så många andra saker som … man la ihop ett plus ett och till slut så berättade hon faktiskt själv att hon var mycket äldre. För hon mådde ju inte bra av att vara placerad i en klass med mycket yngre kompisar och hon ville ju inte hänga med dom småbarnen.
Hur gammal var hon då? – Hon var tre år äldre.
Men hur var det då? För hon kom väl då som ensamkommande antar jag? – Ja hon kom som ensamkommande men … det var också en sådan grej som vi funderade kring: Hon hade släktingar som hon åkte till regelbundet i Danmark. Hon sa att det var hennes faster som hon åkte till och sina kusiner. Vi ville ju inte förarga henne på något sätt eller skriva henne på näsan men jag minns att jag tänkte att det var så sorgligt för om man nu har en faster i Danmark – varför får hon inte bo där om hennes föräldrar är döda?
– Hon berättade flera olika varianter om hur föräldrarna hade dött i en bombräd men efter ungefär ett år så visade det sig ju att det var hennes biologiska mamma och pappa som bodde i Danmark.
Är du säker på det? Alltså – fick du det bekräftat? – Ja hon berättade det själv. Och hon var väldigt upprörd och ledsen hon ville ju återförenas med sin familj så klart.
Och det här var ett av dem sju som ni har haft sammanlagt. Hur har det varit med de andra? Är det här något mönster som har gått igen eller har det varit lite olika?
…ingen av dom sju som vi har haft har varit utan föräldrar….
Tillbaka i Evas kök frågar vi henne ännu en gång varför hon trots allt vill att hennes erfarenheter och farhågor ska nå ut till allmänheten.
.– Det jag kan tycka är skrämmande, från min sida, det är ju att många av våra konventioner och våra system handlar ju om att barn vill vi skydda. Just det systemet har gjort att det har blivit rationellt att skicka barn. Därför att det ger möjligheten att klara hela min familj.
Så om man ska spetsa till det: Vår vilja att vara goda och följa konventionerna blir…
– Blir motsatsen!
Gör att barn blir utsatta?
– Extremt utsatta.
