Nationalekonom Gabriel Heller Sahlgren i Dagens Samhälle ”Det låter väldigt märkligt”. Så har kollegor här i London ofta reagerat när jag beskrivit detaljerna i Sveriges asylsystem de senaste åren. Medan signalpolitiken spred sig över Europa gick vi i bräschen för frikostiga regler, som lockade väldigt många flyktingar och migranter att söka sig till just Sverige.
Britterna är förstås införstådda med motiven bakom: Viljan att hjälpa människor i svår nöd. Svårare är det att förklara varför många i Sverige har trott att den förda politiken skulle vara en vinstaffär. En investering för framtiden. ”Hur kunde man tro det?”, frågade en forskarkollega…
Om Sveriges ambition är ”humanitär stormakt 2.0” är det effektivare att fokusera på att bistå den stora majoriteten flyktingar som befinner sig i konfliktområden. Vi skulle kunna hjälpa många fler och till en lägre kostnad.
Därför bör åtstramningarna inte överges ens när söktrycket sjunkit. Annars ökar trycket och risken för systemkollaps igen. Liksom sannolikheten för nya sociala problem likt de som uppstått i kölvattnet av den misslyckade integrationen – som ännu ingen vet hur vi på allvar kan förbättra…Målet att Sverige ska vara en humanitär stormakt bör inte överges. Det måste däremot metoderna som använts för att realisera detta mål.
-Pettersson läser återigen självklarheter hos Tino Sanandaji. Frågan är varför PK-etablissemanget inte kan ta in detta?
Hur kan Sjuklövern, 87:an och hatmedia tro att vi ska kunna hjälpa när vi blivit en stat som de andra i Mellanöstern?
