av Ingrid Carlqvist • 20 januari, 2016
Ett 90-tal unga män – ”företrädesvis afghanska flyktingungdomar”, enligt polisen – omhändertogs i samband med massövergreppen under konserten.
Ett genomgående tema i artiklarna av framstående feminister är att etniska svenska män beter sig på exakt samma sätt som invandrade gängvåldtäktsmän.
Det är svårt att dra någon annan slutsats av dessa artiklar än att feminister hellre skyddar muslimska män från kritik än svenska kvinnor från sexuella övergrepp.
Ingen av kvinnojourerna ville vidgå att sexövergreppen mot svenska kvinnor kan ha något att göra med förövarnas etnicitet eller religion. De vill inte ”generalisera”, sa de – och lade sedan på luren.
Vad svenska politiker tänker göra åt de ”rapefugees” som nu befinner sig i landet står skrivet i stjärnorna.
Liknande massövergrepp som det tyska kvinnor i Köln utsattes för på nyårsafton har också ägt rum i Sverige – det som på arabiska kallas ”Taharrush gamea” – men har tystats ner av polis och medier. Förövarna är framförallt afghanska män som påstår sig vara ”ensamkommande flyktingbarn”.
I själva verket är många av dem långt över 18 år och förknippas numera snarare med det nyligen myntade uttrycket ”rapefugees” än ”flyktingbarn”.
Nyligen framkom att Migrationsverket uppmanat sina handläggare att acceptera alla som såg ut att vara under 40 år som ”barn” – uppenbarligen helt utan någon tanke på hur är olämpligt det är att placera vuxna män i grund- och gymnasieskolor tillsammans med tonårsflickor.
Eftersom Sverige ända fram till december hade öppna dörrar för världens alla migranter, har landet tagit emot många gånger fler asylsökande än sina nordiska grannar. Via Eurostat kan man ta fram statistik för exempelvis åren 2012-2015, och får då följande fakta:
