INVANDRING. Några dagar innan 22-åriga Alexandra Mezher mördades på asylcentret i Mölndal har en kvinnlig anställd vid ett liknande center i tyska Hamburg gett en intervju för Die Welt. Hon berättade om sin erfarenhet av dagligt umgänge med invandrare.
Enligt Die Welts samtalspartner, som önskade behålla sin anonymitet, var hon uppfylld av optimism då hon började arbeta i höstas. Hon ville hjälpa människor som ankommer från krigsdrabbade områden på allvar. Min entusiasm började dock tyna bort redan efter bara några dagar, understryker kvinnan.
Största delen av invandrarna begär för mycket. De kräver genast en lägenhet och en bil. Och samtidigt ett schysst jobb. När jag talar om för dem att detta är en omöjlighet så börjar de bråka och även bete sig aggressivt.
Hon kommer ihåg hur en grupp migranter från Syrien och Afghanistan hotade med hungerstrejk om de inte får omedelbar hjälp med flyttning till en annan ort.
En arab skrek till min kollega: Vi ska skära huvudet av dig!
Hennes värsta intryck av invandrare är deras maner att behandla kvinnlig personal på asylboendet. Enligt tjejen brukar invandrarna helt ignorera deras instruktioner och frågar om manlig personal. Misstron för kvinnor går samtidigt sida vid sida med ofredande och trakasseri.
De ser bara ned på oss kvinnor. De följer oss med fräcka eller snuskiga blickar. De kan vissla efter oss, de brukar kommentera oss på sitt språk och sedan brister de i skratt och tar bilder på oss utan att fråga om lov.
Die Welts samtalspartner berättade att hon råkade på tacksamma och vänliga människor bland flyktingar, men uppger att de aldrig varit ”fler än 10 procent”.
Kvinnan funderar på att avgå, om situationen inte blir bättre.
Min idealism har krossats. Jag är besviken och modfälld.
-Pettersson tycker ovanstående är konstigt. Enligt svenska hatmedia har ju alla, 100 procent, flytt för sina liv och är justa, välutbildade och ödmjuka demokrater…alla som påstår något annat är rasister.
Förresten titta på bilden ovan, återigen ett gäng med stackars barn ute på vägarna…
