JOURNALISTIK. Golnaz Hashemzadeh är född i Iran men kom som treåring till Sverige 1986 tillsammans med sina föräldrar. I tonåren var Golnaz fast besluten att flytta till Kalifornien. Hon trodde starkt på att prestationer ska löna sig och tyckte inte att den svenska Jante-mentaliteten passade henne.
Under hela grundskolan och gymnasiet var hon extremt målmedveten och driftig. Bara de högsta betygen räknades, allt annat var ett misslyckande. Prestationen var hennes vapen och drivkraft.
Nu skriver hon som fristående kolumnist en ledare i DN som börjar så här…
En pratglad brandman från Boden
Främlingsskräcken finns inte bara när det hålls valtal och människor går för att rösta. Vårt engagemang måste sträcka sig bortom att räkna antalet sverigedemokrater i våra kvarter.
För några år sedan satt jag bredvid en man från Boden på flyget till New York, vi kan kalla honom Thomas. Han var brandman, trebarnsfar och ovanligt öppen och pratglad.
Plötsligt sa han, apropå ingenting, att ”Sånadär Muhammeds vill vi inte ha på gatorna. De kan ju spränga en bomb närsomhelst. Nä, bort ska de. I Boden har vi inte så många, de som finns bor alla i samma hyreshus. Det är skönt att ha dem samlade sådär, så man kan hålla koll. Du vet, de gör ingenting. De vill inte jobba. Lever på våra skattepengar och driver omkring.” Han skakade på huvudet. ”Mina pengar ska inte gå till att försörja sånadär.”
Efter en stund fortsatte han: ”Du vet, det började en Muhammed på brandstationen för ett tag sen. Vi ville inte ha honom där, gjorde livet surt för honom. Han fick nog, slutade efter ett tag.”…
Det är en intressant historia om rasism som bara har ett problem, den är inte sann.
Fria Tider har talat med Bengt Nilsson, räddningschef i Bodens kommun, han dementerar bestämt Hashemzadehs historia om den utmobbade brandmannen.
– Jag har läst artikeln och i min värld är den felaktig. Vi har inte haft någon sådan person anställd, säger Nilsson.
Han berättar att den enda utomnordiska invandrare som någonsin arbetat på stationen är en deltidsanställd man från Vitryssland, som fortfarande jobbar kvar och aldrig har varit föremål för någon mobbning.
– Han jobbar på och han mår bra.
Bengt Nilsson har arbetat på brandstationen sedan 1977 och är hundra procent övertygad om att historien inte har hänt…
