INVANDRINGEN. Mats Edman, född 1956, är sedan augusti 2010 chefredaktör och vd för tidningen Dagens Samhälle. Edman har skrivit nedanstående ledare i Dagens Samhälle.
Flyktingström tvingar fram nytänkande
Trots all politisk retorik om massarbetslöshet är det de utrikesfödda som drabbas. Bland inrikes födda vuxna råder arbetskraftsbrist. Detta, om något, är ett strukturellt problem. Om arbetslösheten ska minska och integrationen öka, så måste nästa regering våga beröra politiska och fackliga tabun.
Fattigdom, ofrihet och krig i Afrika, Mellanöstern och Asien förändrar även Sverige. I våra kommunala verksamheter märks flyktingmottagande och anhöriginvandring tydligt i vardagen. Strömmen innebär att trycket på välfärden hela tiden ökar.
Solidariteten är ojämnt spridd, minst sagt. Fredrik Reinfeldt, som vädjar till oss att öppna våra hjärtan, har misslyckats med att få sina moderata kommunkolleger att öppna plånböckerna. Medan Södertälje (S) 2006–2013 tog emot 77 flyktingar per tusen invånare nöjde sig Reinfeldts välmående hemkommun Täby (M) med 3 per tusen invånare.
Migrationsverket räknar med cirka 80 000 asylsökande i år. Om man adderar de anhöriga som invandrar senare kan det röra sig om dubbla antalet. Oavsett om 60 000 eller 80 000 söker asyl årligen har vi fått ett nytt normalläge.
På Migrationsverket letar man frenetiskt efter boenden. Mitt i detta mänskliga kaos hörs krav på att ”förbjuda vinstjakten i flyktingmottagningen”. Och vad tycker folket? 4 av 10 svenskar vill inte öka invandringen, 3 av 10 vill minska den, enligt en helt färsk undersökning från Novus. Knappt 3 av 10 vill att Sverige ska ta emot fler.
Politiker som vill bryta den negativa trenden måste inse att integration stavas arbete. Invandring är samhällsekonomiskt lönsam vid en sysselsättningsgrad över 72 procent, enligt forskningen. På den nivån har vi inte varit sedan 1990-talet.
I våra utanförskapsområden är sysselsättningsgraden bara 50 procent. Gapet i sysselsättning mellan inrikes födda och utrikesfödda är avsevärt. Trots all politisk retorik om massarbetslöshet är det de utrikesfödda som drabbas. Bland inrikes födda vuxna råder arbetskraftsbrist. Detta är, om något, ett strukturellt problem.
Sverige är uselt på arbetsmarknadsintegration. Välfärdsekonomen Andreas Bergh beskriver i Ekonomisk Debatt bakgrunden till vår dåliga integration jämfört med OECD:
Länder där utrikesfödda har högre arbetslöshet än inrikes födda kännetecknas av omfattande kollektivavtal och generösa bidragssystem. Kollektivavtal ger lägre lönespridning (bland de som har jobb), men till priset av att utlandsfödda inte tillåts konkurrera genom att arbeta till lägre löner. De får leva på bidrag i stället.
Sambanden anses vara signifikanta. Om forskningen har rätt, om arbetslösheten ska minska och integrationen öka, så måste nästa regering våga beröra politiska och fackliga tabun. Ett vet man nämligen, och det är att varken fler språksatsningar, antirasistiska stormöten eller nya lagar mot diskriminering flyttar utrikesfödda från bidragsberoende till egen försörjning.
Mats Edman
-Pettersson inser att Chefredaktör Edman inte begripit ett dugg. Han har rätt i att varken fler språksatsningar, antirasistiska stormöten eller nya lagar mot diskriminering flyttar utrikesfödda från bidragsberoende till egen försörjning men lägre ingångslöner hjälper inte, redan nu kan man anställa nyanlända med 80 % i lönebidrag. En del arbetsgivare gör det men det skapar inte fler arbetstillfällen utan svenskar slås ut i stället men de flesta arbetsgivarna har ingen nytta av låga löner när de anställda inte kan jobbet…
Problemet är inte lönerna, det är att vi inte klarar av 200 000 asylinvandrare om året det borde till och med en chefredaktören begripa…
