Statsministern, landsfadern och socialdemokraten Tage Erlander sade 1965: ”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
1969 stoppade den socialdemokratiska regeringen arbetskraftsinvandringen efter påtryckningar från främst LO. Från 1970 öppnade man istället Sveriges gränser för så kallade flyktingar.
1975 beslutade en enig riksdag (proposition 1975:26) att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle. En stor del av invandrarna förväntades bosätta sig i Sverige för gott, samtidigt som samhället tog avstånd från att invandrare skulle assimilera sig till det svenska samhället, det som tidigare gällt. Tre delmål sattes upp: Jämlikhet, Valfrihet, Samverkan.
- Jämlikhet innebär att invandrare har rätt till exakt samma förmåner som ursprungsbefolkningen, i vissa fall större förmåner.
- Valfrihet innebär att invandrarna själva bestämmer om de ska integreras och om de ska utöva och utveckla sin kultur i Sverige.
- Samverkan innebär helt enkelt att svenskarna ska samarbeta och anpassa sig till det nya mångkulturella Sverige.
1989, den 13 december stängde den socialdemokratiska regeringen med hjälp av moderaterna gränsen. Sverige var fullt.
1991, den 19 december upphävde den borgerliga regeringen beslutet. S och V hängde på och protesterade inte.
1997 signerade invandrarminister Leif Blomberg (S) en proposition ”Sverige, framtiden och mångfalden”. Nu skulle hela samhället baseras på ”mångfald” i betydelsen mångetnicitet. Alla politiska områden skulle underordna sig detta samhällsmål; arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken, skolpolitiken, kulturpolitiken.
Riksdagsbeslutet fattades i enighet. Genom åren har mängder av beslut fattats, alla med målet mångkultur och massinvandring. Alla beslut har smugits igenom, inga offentliga diskussioner, inga utredningar, inga debatter, massmedia har sovit och svenska folket har inte fått veta något.
2014 börjar det svenska folket yrvaket, men sakta vakna upp och se vad politikerna och de sovande journalisterna ställt till med under 40 år.
Den största förändringen av Sverige i historien är snart genomförd utan debatt, utan utredningar, utan folkomröstning!
Det skulle ändå kunna accepteras om vi någon gång, någonstans kunde visa på ett enda bra exempel på det mångkulturella paradiset. Men det finns inte.
Samhällen där olika grupper av människor samsas om utrymmet fungerar sämre än homogena samhällen. Människor med gemensam identitet litar helt enkelt mer på varandra.
Listan på mångkulturella katastrofer är lång. Jugoslavien, Irland, Sudan, Indien, Sri Lanka, Ryssland, Etiopien, Indonesien, Thailand, Kina, Liberia, Libanon, Cypern, Somalia, Syrien, Libyen, Kenya, Irak, Rwanda, Kongo, Centralafrikanska Republiken, Nigeria, Mali, Egypten, Ukraina, Sydafrika, Afghanistan, Pakistan och så vidare.
Vi har länder där det inte lett till öppna konflikter ännu men där det pratas om uppdelning exempelvis England/Skottland, Kanada, Belgien och många fler. Inte ens Sverige och Norge kunde hålla sams utan det höll på att leda till krig 1905 innan vi gick skilda vägar.
-Pettersson kommer inte på ett enda land, INTE ETT ENDA, där mångkultur, etnisk eller religiös fungerar smärtfritt.
Ändå håller våra politiker, trots att de har facit, på att göra om vårt land i grunden och det är inte till det bättre…
Valet den 14 september kan vara den sista chansen att försöka ändra på detta – ta den chansen!
