INRIKES INVANDRING. Sven Zetterström, född 1925, och invald i Oxelösunds Kommunfullmäktige 1949 som den yngste fullmäktigeledamoten i Sverige. Efter som man inte fick väljas innan man fyllt 24 år så var han tidigt ute. Sven Zäta som han kallades blev sedemera kallad Sveriges längste kommunalråd då han satt i fullmäktige i 40 år.
Nåväl, Sven Zäta har skrivit några böcker om Oxelösunds och sin egen historia. ”Oxelösund i händelsernas centrum” är en sådan. Den kom ut 1996 och handlar om Oxelösund utveckling från fiske och lotsplats, till badort och municipalsamhälle för att 1950 bli stad och så småningom en modern hamn och industristad.
Befolkningsutvecklingen var enorm, från något tusental invånare 1940 till runt 15 000 på 1960 och 1970-tal och då kommer vi till pudels kärna och anledningen till detta inlägg…
Järnverket, ägd av Grängesbergsbolaget, expanderade enorm, det byggdes masugnar och valsverk, det byggdes höghus och låghus, radhus och kedjehus, monteringsfärdiga hus, hus av lösvirke och limmade hus, det projekterades och sattes spadar i marken och det kom folk från när och fjärran, någon ända från Hoting i Jämtlands län, många från Valdemarsvik där läderindustrin hade problem. Petterssons familj kom från Mörkö, när farsan blev uppsagd på Oaxens kalkbruk och vi ska inte glömma alla dem som kom från Finland.
Kort sagt, det flyttade in folk, för orten massor med folk, och det byggdes, modernt, stort och lyxigt för dem som var vana vid utedass.
Fackliga Central Organisationens (FCO) ordförande Martin Andersson talade 1961 om de speciella förhållanden och de nyinflyttades svårigheter att anpassa sig efter dessa. – Så har vi gjort hemma och så och så är det där. Den kommentaren har jag hört många gånger i olika sammanhang. Det är helt naturligt att de som kommer från olika orter tar med sig lite av de idéer som frodades i hemtrakten. Men de måste ställa om sig och försöka anpassa sig efter våra speciella förhållanden…
-Pettersson inser att inget är nytt under solen, skillnaden mot nu är att förr anpassade sig folk och etablissemanget insåg vikten av detta, myndigheterna klumpade heller inte ihop folk. Man blandade norrlänningar, östgötar, sörmlänningar och infödda oxelösundare. Det verkar vara totalt bortglömde idag, det gick åt h-e när den Svenska regeringen 1975 med Olof Palme som statsminister genom regeringsproposition 1975:26 bestämde att Sverige skulle omvandlas från kulturell homogenitet till en mångkultur. Resten är som ni vet historia och ingen rolig sådan…
