INVANDRING. Sune i all ära. Svensk barnfilm behöver bli mer relevant för sin samtid. Det anser Svenska filminstitutet som lanserar Suzanne Osten som ny barnfilmsambassadör samt en handlingsplan för att säkra kvalitet och spridning av filmer som inte hittar till biotoppen.
En typisk svensk och vit film
Ord som ”kvalitet”, ”samtidsrelevans” och ”nytänkande” präglar den nya handlingsplan som presenterades av Svenska filminstitutet, SFI, på barnfilmsfestivalen BUFF. Syftet är bland annat att förbättra tillgången till ett brett filmutbud och att öka den filmpedagogiska verksamheten i landets skolor. Betydande medel ska också avsättas, förutom de pengar som filmkonsulenterna vanligen lägger på barnfilm, till stöd för produktion och distribution. Den exakta summan är dock inte klar.
Regissören Suzanne Osten är nytillsatt barnfilmsambassadör, ett uppdrag hon ska ha i två år för att öka intresset för högkvalitativ barnfilm. Hon tycker att mycket av utbudet idag är menlös familjeunderhållning utan ett riktigt barnperspektiv.
- Det är väl inget fel på filmarna egentligen men de hamnar ganska snabbt i självcensur och tror att det blir för svårt, för skrämmande eller för konstigt för barn. Men det är en mognadsfråga och där är barn olika. Många längtar efter drama, en stor grupp tittar på vuxensåpa för att ta reda på hur livet ser ut, säger hon till TT.
SFI har identifierat att ett stort problem också är att Sverige är segregerat när det gäller vilka som tar del av barnkulturen i stort.
- Vi vill nå ut till flera. Jag har inget emot Sune och det är bra att folk ser svensk film överhuvudtaget. Men det är viktigt att det finns mångfald och att det görs angelägen film som handlar om hur det är vara barn i Sverige idag. Det handlar aldrig om hur det är att vara icke-vit och inte tillhöra medelklassen, säger Malena Janson, redaktör för Film i skolan på SFI.
-Pettersson går sällan på bio men tittar ibland på TV och där är det absolut inte någon brist på icke-vit kultur…
